Carl Larsson
A Sweden Museum


Carl Larsson's Oil Paintings
Carl Larsson Museum
May 28, 1853–January 22, 1919. Swedish painter.
Carl Larsson

About Us
   

110,680 paintings total

  

Carl Larsson.org, welcome & enjoy!
Carl Larsson.org
 

Matthias Grunewald
The Stuppach Madonna
Matthias Grunewald1.jpg
ID: 01828

Want A Reproduction?
Go Back!



 Matthias  Grunewald The Stuppach Madonna


Want A Reproduction?



Go Back!


 

Matthias Grunewald

  Related Paintings of Matthias Grunewald :. | The Stuppach Madonna | The Isenheimer Altarpiece | The Disputation of St.Erasmus and St.Maurice | The Isenheimer Altarpiece | The Isenheimer Altarpiece |
Related Artists:
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Jan Frans van Douven
Jan Frans van Douven, or Johan Francois Douven, (Roermond, 2 March 1656 - Desseldorf, 1727) was a Southern Netherlandish portrait painter belonging to the Dutch Leyden School. Born in Roermond, he spent most of his life as Court painter in Desseldorf, now in Germany, where he created most of his worksDate circa 1695(1695) Medium oil
Vicente Carducho
(in Spanish, sometimes Vicencio or Vicente Carducho; 1568-1638) was an Italian painter. He was born in Florence, and was trained as a painter by his brother Bartolomeo, whom he followed to Madrid as a boy. He Initially painted some works at Valladolid and helped his brother in painting at the Escorial for Philip II of Spain. He returned to the court of Philip III in Madrid in 1606 and helped decorate the recently rebuilt Palacio del Pardo. While at work his brother died, and Vicente took his place. He painted there a history of Achilles. When finished, he was employed for four years by the monks of the Chartreuse of el Paular to decorate their monastery with 55 canvases of historical figures the great cloister. 27 represent the live of St. Bruno, 27 of martyrs. He worked a great deal for the subsequent monarch, Philip IV, and his best pictures are those he executed for him as decorations in the Prado. Examples of his work are preserved at Toledo, Segovia, and several other Spanish cities. For many years he labored in Madrid as a teacher of his art, and among his pupils were Giovanni Ricci, Pedro Obregon, Vela,[disambiguation needed ] Francisco Collantes, and other distinguished representatives of the Spanish school during the 17th century. He also authored a treatise, De las Excelencias de la Pintura or Dielogos de la pintura, su defensa, origen, essencia, definicien, modos, y differencias, published in 1633. Written in classical tradition as a dialogue between a master and an apprentice. Following strict piety of the Spanish realm,






Carl Larsson
All the Carl Larsson's Oil Paintings




Supported by oil paintings and picture frames 



Copyright Reserved

email